Bel canto

Bel canto definition

Bel canto är en sångstil som uppstod i Italien under 1600- och 1700-talet. Stilen är känd för sina höga toner, dramatiska förändringar i dynamik och avancerat ornamenterade melodier. Det härstammar från ett italienskt musikaliskt begrepp som betyder ”vackert sjungande”.

Ordet i ett sammanhang

En av de mest kända bel canto-sångarna var italienska sopranen Maria Callas. Hon lärde sig att rulla på konsonanter och använda ornamenterade passager, vilket gjorde hennes sång fylld med känslor.

Hur blir man bra på bel canto?

För att uppnå mästerskap i bel canto-sång, är det nödvändigt att träna regelbundet för att utveckla teknisk skillnad. Det innebär att man behöver träna både andning teknik och kontroll över rösten. Det är också viktigt att fokusera på att uttrycka karaktär och intention genom musiken.

Relaterade termer

– Vokal teknik
– Artikuleringsförmåga
– Fonetisk kunskap
– Operasång
– Oratoriosång
– Art Song